Lutfisken – en älskad och hatad produkt

Alla har nog ett speciellt förhållande till lutfisk. Många älskar den medan andra vägrar att äta den. Lutfisk är trots allt väldigt nyttig mat och dessutom mycket basisk. Den är mest känd för att pryda julbordet och har ätits sedan medeltiden. Man tror att den började tillagas någonstans i norra Tyskland eller Nederländerna.

Förr användes fisk som torsk, sik eller gädda men idag brukar man använda sej eller långa.

Lutfisk är torr fisk som245f2f04-21f2-4b27-ac18-ec61b0fd5109 blötläggs i lut och sedan kokas i vatten. Torkning är en konserveringsmetod och lutning gör att man kan äta den på nytt. Hela proceduren tar ungefär två veckor och förr i tiden började man runt den 9:e december för att den skulle vara klar till julafton. Vad är lut då, tänker du kanske. Jo, lut är en vattenlösning som består av soda och släckt kalk. Det är dock viktigt att avluta fisken ordentligt innan man äter den, och orsaken till att många inte gillar den, kan bero på just den dallrande, geléaktiga konsistensen som en icke riktigt avlutad lutfisk lätt kan få. För att få till en konsistens som är lite fastare och som ser mera tilltalande ut, kan man lägga den i vatten några timmar innan tillagning.

Traditioner med lutfisk

Som sagt, lutfisk äts framför allt till jul men den riktiga lutfiskens dag infaller precis innan Alla helgons dag. Förr åt man lutfisk mycket ofta, speciellt som fin och festlig mat till helger och andra högtider, gärna med russin och mandel och beroende på var man bor i Sverige eller Norge, serveras den olika med olika tillbehör. Idag äter man ofta kokt potatis till, med béchamelsås. I Jämtland har man den även på tunnbröd.

Vill man veta mer om lutfisk, kan man bege sig till Bohuslän och närmare bestämt till Lutfiskens museum, där man även kan få titta på gamla torkställningar som användes till fisken.